Jag skrev om Georgetown. Svårigheten att köpa öl var utanför "turistzonen".
Georgetown är ju med på Uneskos världsarvslista och det märks. Man får inte renovera och underhålla byggnader och jag såg på flera ställen husgavlar som stod utan långsidor med stöttor för att allt inte skulle rasa.
En massa turistjippon fans det förstås. En karta med var dom fans var ju god service. t.ex en cykel som sto uppställd mot en vägg med väggmålningar så man kunde fotografera sig och låtsas att man klev 100 år bakåt i tiden.
Ett museum med upp o ner inredning tyckte ett gäng kineser var dödskul medan jag såg det som ett turistjippo ej värt ett besök.
Det var trevligt att promenera runt i stan,trevliga grönområden och strandnära rekreationer. Många trevliga möten med "infödingar" som gärna berättade om sina liv.
Träffade en infödd kines som visade mig till dom restauranger med bästa maten.Killen hade 6 fingrar på ena handen, pratade begriplig engelska, hjälpte mig att beställa på dom små matställena där dom inte kunde engelska. Frukten var mycket högre pris på än i Thailand. Hotellen är dyrare än Thailand.
Besökte en katolsk kyrka som jag upplevde som en liten oas.
Muslimer kan inte äta på en restaurang där det hanteras griskött så dom äter på sina egna hak och dom övriga 30 procenten, mest kineser äter på sina ställen. Jag åt oftast bland kineserna och fick billig och bra mat.
Det går bussar och man betalar i en låda bredvid föraren. Det gäller att ha jämna pengar för du får ingen växel tillbaka.
Vill minnas att innom George town åkte man gratis på bussen, det var bara att hoppa på och åka en bit och se sig om.
Båten till Lankavi är en dödsfälla om något skulle hända. Man går in i en salong med bara en smal dörr så skulle båten kantra så dränks man som en råtta. Bättre att ta flyget från Penang till Lankavi.
Born41