Aktier och sånt ...

Happ Fingerprints gör iallafall vinst igen...  😅

Rusken Tack för din omtanke. Du kan sova lugnt. Min filosofi är att kunskapt är makt. Man måste veta vad bade vänner och fiender tycker.  Allt för att ha en chans att ta  rätt beslut.
Är det så att alla ni som skriver här vet allt och alltid tar rätta beslut. Då är det bara för mig att lägga ner. Då tycker jag att ni ska komma med några egna förslag. Allt för att hjälpa mig och andra

Rusken Helt klart har du en poäng. Man ska leva I nuet. Den ena behöver inte förta det andra.  Man måste spara av två orsaker. Trygga familjens existens och trygga sin pension.

Hur gör du????????????

Rusken Helt klart har du en poäng. Man ska leva I nuet. Den ena behöver inte förta det andra.  Man måste spara av två orsaker. Trygga familjens existens och trygga sin pension.

 

Hur gör du???

Jag jobbar och har en del investeringar.

Framför allt så försöker jag att varken ha panik, ångest eller måla upp worst case scenario direkt jag vaknar på morgonen.

Jag letar inte efter konspirationer heller.

Ett ok avslappnat liv, med andra ord.

Skulle jag behöva råd, så är nog knappast MPR den rätta platsen. Det är ju som att utföra kirurgiska ingrepp hos det lokala tidningsbudet

Bara att gratulera er som fick tilldelning av Stenocare! Jag fick det inte, tyvärr.

Den ligger nu runt 25 danska

24 minuter sedan, skrev Esspe:

Det har inte varit roligt på börsen på sistone. Från 15% upp i år till -2% idag. Lite plåster på såret idag med runt 200% upp på Stenocare. Fick bara 400 men det blir ju en slant ändå. Kommer att ligga kvar i dom ett tag till.

Fick också bara 400st, skickade av dem kl 09:10 på 33dkr. Den vinsten täcker väl nedgången på andra aktier idag.

Dagens ekonomisnille hittar vi på Facebook. 

12 timmar sedan, skrev John Khonken:

Rusken Helt klart har du en poäng. Man ska leva I nuet. Den ena behöver inte förta det andra.  Man måste spara av två orsaker. Trygga familjens existens och trygga sin pension.

 

Hur gör du????????????

11 timmar sedan, skrev andrejsdenruskige:

 

Jag jobbar och har en del investeringar.

Framför allt så försöker jag att varken ha panik, ångest eller måla upp worst case scenario direkt jag vaknar på morgonen.

Jag letar inte efter konspirationer heller.

 

Ett ok avslappnat liv, med andra ord.

 

Skulle jag behöva råd, så är nog knappast MPR den rätta platsen. Det är ju som att utföra kirurgiska ingrepp hos det lokala tidningsbudet

Jag tror att John Khonken är lite missförstådd och på sitt sätt försöker att utmana kritiskt tänkande. Och vi har ju alla våra blind spots, där vi går mera på känsla. Tycker att han är roligt att diskutera med och tror att han är en bra människa. Precis som det är med dig Andrejsdenruskige ,som också gärna vill få till en diskussion och utmanar andra. Vilket gör diskussioner intressanta. Tycker att det är intressant med människor som inte är som jag. Själv är jag helt lugn och harmonisk när det kommer till investeringar och analyserande. I övriga livet är jag otroligt känslig och oroar mig lätt för det mesta. Sociala situationer är en ständig utmaning för mig om det inte rör sig om att jag kan gå in i min yrkesroll och lite ta bort mig själv ur ekvationen. Det låter väldigt konstigt, det vet jag. Den korta perioden jag jobbade på Handelsbanken fonder kunde jag sitta och hantera tiotals miljoner under en dag utan att pulsen gick upp alls. Under alla middagar och möten med företag, kunder och försäkringsbolag som vill placera pengar i fonderna, så pulserade det i skallen och hjärtat slog fort. För det var inget som jag kunde styra eller analysera. Klarade inte av hela jobbet och slutade till allas förvåning. Det har inte upplevt min ångest, det är få som ser mig annat än lugn. En del kan se mig som lite butter och obekväm.

Jag har svårt att läsa människor. Och jag har haft det tufft i förhållanden. För jag tycker att det är svårt att slappna av och inte oroa mig. Det är de två senaste relationerna som har varit rätt bra för mig. Jag hade ett förhållande med en Thailändska som jag älskade mycket och jag tyckte att vi kunde förstå varandra. Hon var lärarinna. Men vi fick två missfall på raken och hon började att fundera över karma och letade fel i det mesta utom rent biologisk och medicinskt. Vänner och släktingar hjälpte inte heller till genom att börja att prata om tidigare liv m.m. Jag tror att vi skulle ha kunnat komma igenom allt, men hon bröt vår förlovning. Det tog mig flera år att komma över henne. Det förhållandet som jag har nu, är som med det förhållandet. Första gången jag inte känner mig fel. Jag har slagits med smådepressioner och social ångest i hela livet. Vilket är förkrossande för ens självkänsla. Man orkar inte med sig själv och blir ledsen. Man förstår inte riktigt hur någon ska kunna älska en och ser inte hur man någonsin ska vara en som någon längtar efter. Till mycket isolerar man sig och försvinner i sitt yrke och något som kan ta upp ens tankar.  För allt annat skrämmer en. För mig blev det en vändning för två år sendan som jag tidigare har skrivit om. Jag föll ner i en depression som jag inte kunde ta mig ur. Förlorade människor kring mig som har varit mitt stöd och tröst. Försökte att ta mitt liv, men blev räddad av en granne som anade att något var allvarligt fel. Två års terapi och undersökningar har givit några svar. Jag är en av en ganska stor grupp människor som har en över rörlig hjärna. Den stänger inte av på samma sätt som på för många andra, jag suger upp intryck kring mig ständigt och hjärnan har svårt att varva ner. Det är inte samma sak som aspbergers, ADHD eller manodepressiv( Som jag har trott att jag har varit). Det är bara så en del människor är skapta och ingen vet riktigt varför. Jag besitter empati, och analyserar intellektuellt det mesta kring mig och med lite distans. Över analyserar människor och det som händer kring mig. Jag har svårt att knäcka den nöten med sociala relationer och jag blir avundsjuk på människor kring mig som det kommer så naturligt för. Den kvinna som jag har nu får mig att bli lugn, jag är inte så rädd och orolig. Hon förstår när jag är på väg att analysera sönder saker för mig själv. Blir ibland väldigt avundsjuk på människor med ungdomssynder, massa förälskelser och fester i sitt liv. blev tidigt vuxen och försökte att på det sättet hantera livet. Vilket har gjort det nog rätt tråkigt. Jag plöjde utbildningar och rusade genom anställningar och där befinner jag mig dubbelt så långt fram för min ålder. Men det är sällan någon som är avundsjuk på det, de inser att jag levt igenom böcker och högskolepoäng. 

Men sätt 5.000 sidor framför mig om några företag och deras bransch. Och jag kan inom några dagar tala om för dig vad de gör, vad som skiljer dem ifrån varandra. Hur marknaden ser ut för dessa och 50 möjligheter och hot emot dessa. Det finns igen tvekan och jag ringa till vem som helst i denna branschen och prata i timmar med dem utan att vara nervös och orolig. Jag känner ett flow och jag känner mig på något sätt levande och värd något när jag gör detta. Och jag ser på människor jag pratar med i detta att de älskar att jag försöker att förstå deras yrken och blir uppslukad av det. Det är tur kanske tur att det finns alla slags människor. Men det är inte alltid lätt att vara människa och försöka att hitta sin plats. Jag tillför kanske inte mycket till detta forumet, men jag tycker om att läsa det ni andra skriver och följer era liv. Vid många tillfällen har det fått mig att känna mig lite mindre ensam och fått mig att glömma attacker av ångest. 

Jag tror att John Khonken är lite missförstådd och på sitt sätt försöker att utmana kritiskt tänkande. Och vi har ju alla våra blind spots, där vi går mera på känsla. Tycker att han är roligt att diskutera med och tror att han är en bra människa. Precis som det är med dig Andrejsdenruskige ,som också gärna vill få till en diskussion och utmanar andra. Vilket gör diskussioner intressanta. Tycker att det är intressant med människor som inte är som jag. Själv är jag helt lugn och harmonisk när det kommer till investeringar och analyserande. I övriga livet är jag otroligt känslig och oroar mig lätt för det mesta. Sociala situationer är en ständig utmaning för mig om det inte rör sig om att jag kan gå in i min yrkesroll och lite ta bort mig själv ur ekvationen. Det låter väldigt konstigt, det vet jag. Den korta perioden jag jobbade på Handelsbanken fonder kunde jag sitta och hantera tiotals miljoner under en dag utan att pulsen gick upp alls. Under alla middagar och möten med företag, kunder och försäkringsbolag som vill placera pengar i fonderna, så pulserade det i skallen och hjärtat slog fort. För det var inget som jag kunde styra eller analysera. Klarade inte av hela jobbet och slutade till allas förvåning. Det har inte upplevt min ångest, det är få som ser mig annat än lugn. En del kan se mig som lite butter och obekväm.
 
Jag har svårt att läsa människor. Och jag har haft det tufft i förhållanden. För jag tycker att det är svårt att slappna av och inte oroa mig. Det är de två senaste relationerna som har varit rätt bra för mig. Jag hade ett förhållande med en Thailändska som jag älskade mycket och jag tyckte att vi kunde förstå varandra. Hon var lärarinna. Men vi fick två missfall på raken och hon började att fundera över karma och letade fel i det mesta utom rent biologisk och medicinskt. Vänner och släktingar hjälpte inte heller till genom att börja att prata om tidigare liv m.m. Jag tror att vi skulle ha kunnat komma igenom allt, men hon bröt vår förlovning. Det tog mig flera år att komma över henne. Det förhållandet som jag har nu, är som med det förhållandet. Första gången jag inte känner mig fel. Jag har slagits med smådepressioner och social ångest i hela livet. Vilket är förkrossande för ens självkänsla. Man orkar inte med sig själv och blir ledsen. Man förstår inte riktigt hur någon ska kunna älska en och ser inte hur man någonsin ska vara en som någon längtar efter. Till mycket isolerar man sig och försvinner i sitt yrke och något som kan ta upp ens tankar.  För allt annat skrämmer en. För mig blev det en vändning för två år sendan som jag tidigare har skrivit om. Jag föll ner i en depression som jag inte kunde ta mig ur. Förlorade människor kring mig som har varit mitt stöd och tröst. Försökte att ta mitt liv, men blev räddad av en granne som anade att något var allvarligt fel. Två års terapi och undersökningar har givit några svar. Jag är en av en ganska stor grupp människor som har en över rörlig hjärna. Den stänger inte av på samma sätt som på för många andra, jag suger upp intryck kring mig ständigt och hjärnan har svårt att varva ner. Det är inte samma sak som aspbergers, ADHD eller manodepressiv( Som jag har trott att jag har varit). Det är bara så en del människor är skapta och ingen vet riktigt varför. Jag besitter empati, och analyserar intellektuellt det mesta kring mig och med lite distans. Över analyserar människor och det som händer kring mig. Jag har svårt att knäcka den nöten med sociala relationer och jag blir avundsjuk på människor kring mig som det kommer så naturligt för. Den kvinna som jag har nu får mig att bli lugn, jag är inte så rädd och orolig. Hon förstår när jag är på väg att analysera sönder saker för mig själv. Blir ibland väldigt avundsjuk på människor med ungdomssynder, massa förälskelser och fester i sitt liv. blev tidigt vuxen och försökte att på det sättet hantera livet. Vilket har gjort det nog rätt tråkigt. Jag plöjde utbildningar och rusade genom anställningar och där befinner jag mig dubbelt så långt fram för min ålder. Men det är sällan någon som är avundsjuk på det, de inser att jag levt igenom böcker och högskolepoäng. 
 
Men sätt 5.000 sidor framför mig om några företag och deras bransch. Och jag kan inom några dagar tala om för dig vad de gör, vad som skiljer dem ifrån varandra. Hur marknaden ser ut för dessa och 50 möjligheter och hot emot dessa. Det finns igen tvekan och jag ringa till vem som helst i denna branschen och prata i timmar med dem utan att vara nervös och orolig. Jag känner ett flow och jag känner mig på något sätt levande och värd något när jag gör detta. Och jag ser på människor jag pratar med i detta att de älskar att jag försöker att förstå deras yrken och blir uppslukad av det. Det är tur kanske tur att det finns alla slags människor. Men det är inte alltid lätt att vara människa och försöka att hitta sin plats. Jag tillför kanske inte mycket till detta forumet, men jag tycker om att läsa det ni andra skriver och följer era liv. Vid många tillfällen har det fått mig att känna mig lite mindre ensam och fått mig att glömma attacker av ångest. 

21 timmar sedan, skrev andrejsdenruskige:

 

Jag jobbar och har en del investeringar.

Framför allt så försöker jag att varken ha panik, ångest eller måla upp worst case scenario direkt jag vaknar på morgonen.

Jag letar inte efter konspirationer heller.

 

Ett ok avslappnat liv, med andra ord.

 

Skulle jag behöva råd, så är nog knappast MPR den rätta platsen. Det är ju som att utföra kirurgiska ingrepp hos det lokala tidningsbudet

Det är bra rusken. Det är din filosofi. Men du ska veta att här finns många med goda kunskaper om nästan allt. Om man ger det tid . 

AnTove Känner mig hedrad. Du har helt rätt i din första mening. Jag vill ha en fri och öppen diskussion. Där alla ska ha en åsikt. Av det lär man sig mycket. Dom stora ämnena som man då kan diskutera som alla har en åsikt om är ekonomi- valet och utvecklingen i både Thailand och Sverige. För dom hör ihop.

När det gäller att analysera människor så funderar jag aldrig på det. Utan utgår hela tiden på att människan är god och vill väl. Detta på grund av att jag är trygg i mig själv och har nära och kära som jag kan vända mig till vid kriser.

Njut nu av dagen. För på måndag öppnar aktiemarknaden igen 

AnTove

Tack för otroligt fina rader, jag känner igen mig i så mycket. Sparar ned ditt inlägg i min telefon för att kunna ha tillhands när det behövs. Tack.

Det är bra rusken. Det är din filosofi. Men du ska veta att här finns många med goda kunskaper om nästan allt. Om man ger det tid . 

Rusken låter som en väldigt bra filosofi. Vi är alla olika. Jag vill väldigt gärna ha så mycket fakta som det bara går. Allt för att ta rätt beslut. När jag tar beslut är dom som du säger långsiktiga

2 timmar sedan, skrev Abercrombie:

AnTove

Tack för otroligt fina rader, jag känner igen mig i så mycket. Sparar ned ditt inlägg i min telefon för att kunna ha tillhands när det behövs. Tack.

 

 

 

Tack! 

När det är områden in sitt liv som inte riktigt är bra eller fungerar. Så är det väldigt svårt att se själv klart på detta. Och förstå ens tanke och handlingsmönster. Det är också svårt för anhöriga att göra det pågrund av alla känslor för en. 

Jag har haft turen att träffa rätt läkare och fått rätt vård. Många har långt ifrån den turen. Jag träffade en psykolog som jag hade 100 % förtroende för. Kunde berätta om mina rädslor, sorg och dåliga självkänsla. Längtan efter familj och vänner. Jag har också turen att jag kan sätta ord på mina känslor och tankar. 

Ta hand om dig och jag hoppas verkligen att du kommer tillrätta med dit.