1 timme sedan, skrev Atom:
Jag ska ge mig på ett sista försök att förklara min syn på situationen i Sverige, trots att jag borde veta att det inte hjälper.
Jag vet inte hur många gånger jag skrivit att jag röstade på M vid förra valet och kommer göra det igen. Redan vid förra valet skrev jag också att jag hellre ser en borgerlig regering med SD än en S regering. Jag har också flera gånger skrivit att vi har tagit emot alldeles för många invandrare, framförallt från MENA-länder, och jag har också skrivit om en helt misslyckad integrering och problemen med det. Man kan tycka att alla MPR-medlemmar som röstar på SD borde se det som ganska OK men helt uppenbart räcker det inte; jag ses ändå som en världsfrånvänd muslimkramande socialist.
Så får det väl vara då, jag kommer aldrig bli en av dessa bittra dödgrävare och skriva "Sverige är helt kört, allt blir bara sämre och snart är vi ett kalifat".
Visst, jag bor inte i Sverige. Detsamma gäller dock många av de som är allra negativast till Sverige och till skillnad från dem så spenderar jag i alla fall 1 månad om året i Sverige. Väldigt mycket kan, och måste, bli bättre i Sverige men att ge upp och säga att allt är skit har aldrig hjälpt någon.
De flesta svenska vänner jag har sedan långt tillbaka lever ganska bra liv i Sverige på det stora hela och har så gjort från uppväxtåren framtill nu. Materiellt sett har det de tveklöst bättre än sin föräldrageneration och ur många perspektiv också det socialt bättre.
Merparten är födda på 60- eller 70-talet, och har haft en bra uppväxttid med möjlighet till bra utbildning och goda möjligheter att få det första jobbet och sedermera göra karriär om de så önskat.
Ekonomiskt så tjänar de flesta bra eller mycket bra med pengar på sitt jobb, beroende på egen ambitionsnivå och förstås lite tur med jobben. En hel del har framgångsrikt investerat i fonder eller på börsen, och gjort oförtjänt bra fastighetsaffärer bara genom att flytta ofta. Sommarhus är inte ovanligt, inte heller en till två semesterresor med familjen.
Socialt så verkar (familje-) livet funka bra för det de flesta, det som numera ibland kallas livspusslet. Under barnens uppväxtår nyttjar man t.ex. möjligheterna att kunna vabba, eller jobba hemma, det senare en lyx som kommit för att stanna och permanentas som ett positivt resultat av pandemin.
Problemen finns där naturligtvis också, en del blir av med jobbet på grund av strukturomvandlingar eller annat utanför deras kontroll. Skilsmässor såklart också något som är vanligt även i min bekantskapskrets. Alkoholism, depressioner, den nya folksjukdomen utbrändhet etc, etc.
Samhällsproblemen är man inte blind för heller och jag får höra mycket om kriminaliteten, invandringen och nu på slutet väldigt mycket om elpriser och klimatåtgärder (typ plastpåseskatt) som uppfattas som konstiga eller trubbiga. Politiskt har jag vänner som röstar på alla partier på skalan från V till SD, men med en övervikt mot de borgerliga partierna. Gemensamt är att utvecklingen bekymrar, att man är rejält förbannad, men inte låter någon slags bitterhet över de problemen ta överhanden. Framförallt ryas det inte om kommande IS-kalifat eller att diktatorer som Putin vore bra för Sverige. Detta eftersom livet, såsom jag inledde detta inlägg, på det stora hela är bra och att en stor anledning till det är att de bor och verkar i ett land som Sverige.
Ovanstående beskrivning gäller emellertid inte för gubbarna i sandlådan MPR och inte heller runt flera stenbord bland svenska gubbar i Pattaya. Eller jo, det gäller såtillvida att de i de flesta fall har det lika bra som mina vänner (vilket t.ex. möjliggör 1–4 månaders semestrar i Thailand), men av någon anledning har bitterheten och gnället helt tagit över. Att de har det bra ekonomiskt har i deras snäva värld enkom att göra med egna goda insatser som de klarat av att göra trots att de lever i "det jävla skitlandet Sverige".
MPR och de svenska stenborden i Thailand ger helt enkelt i vanlig ordning långt ifrån en representativ bild av hur svenskar ser på Sverige. Man lär påminna sig om det allt oftare när man läser inlägg här i snart sagt alla ämnen. För egen del blir jag numer sällan upprörd utan mer fascinerad över denna alltigenom överskuggande bitterhet.
Ber om ursäkt till TS för OT. 😎
